Måncykel hur lång
•
Månfas
Månfaser är de olika utseenden som månen har under loppet av en månad sett från jorden. Faserna har namn som nymåne, halvmåne och fullmåne.[1] Det tidsintervall som sträcker sig mellan nymåne och nästa nymåne kallas lunation.[2]
Under en 19-årsperiod, som innehåller 7 år med närmare 13 lunationer och 12 år med närmare 12 lunationer, samordnas månaderna med månens växlingar, så att de till slut återkommer på samma sätt. Om månen är i en viss fas ett visst datum, så kommer den alltså att vara i (nästan) samma fas 19 år senare. Detta kallas Metons cykel (uppkallad efter den atenske astronomen Meton).[3]
Orsaken till faserna är att månen rör sig så att solen belyser den på olika sidor under olika veckor, medan man från jorden bara ser en och samma sida hela tiden. När det är nymåne befinner sig månen och solen på samma sida av jorden, vilket gör att solen belyser månens baksida och samtidigt skuggar sidan som vetter mot jorden. Vid fullmåne inträffar det omvända,
•
Månens faser, fasor – och medicinen
Så länge människan och hennes förfäder vandrat på jorden har månen lyst upp natthimlen. Åter och återigen har månen genomgått sina faser, ibland skymt solen och ibland själv förmörkats. En självklar källa till förundran, observation och spekulation. Redan för trettiotusen år sedan ristade stenåldersfolket från Aurignac-kulturen in månens faser på benbitar.
Astronomins måne
Med månen har vi en lång gemensam historia. För 4,5 miljarder år sedan kolliderade den unga jorden med en okänd planet av Mars storlek. Den okända kallas Theia efter modern till den grekiska mytologins mångudinna Selene. Theia blev väsentligen till småsten och jorden skadades svårt. Delar av jorden och resterna av Theia bildade en ring runt jorden, ungefär som Saturnus ter sig i dag. Med tiden kondenserades stenskravlet allt mer, till dess att månen formats.
Ett avgörande steg i studiet av månen togs vintern 1609. Från kampanilen på en av Venedigs många kyrkor rikta
•
Månvarv
Ett månvarv definierat som månens omlopp i förhållande till stjärnorna d.v.s. den genomsnittliga sideriskamånaden har definierats av International Astronomic Union för den 1 januari 2000 till 27,32166156 [1] (jord)dygn. Det motsvarar, tvärt emot vad man kan tro, inte månens alla faser. Tänker man sig att månen vid fullmåne befinner sig i en viss stjärnbild och så låter man 27 dygn passera så befinner sig månen i samma stjärnbild, men den är ännu inte full.
Inte förrän två dygn senare är det fullmåne igen, men stjärnhimlen är nu förskjuten nästan 30 grader från föregående fullmåne. Månens alla faser (nymåne, halvmåne, nedan och fullmåne, en genomsnittlig synodisk månad) har definierats av IAU för den 1 januari 2000 till 29,5305888844 [1] jorddygn (faktisk variation från år 1600 till år 2600 är mellan 29,27 och 29,83 dygn[2], det vill säga över ett halvt dygn) vilket samtidigt är dygnets längd på månen (lunationen).
Referenser
[redigera | redigera wikitext]