Hur säger man ren
•
Ren
- Uppslagsordet ”Rangifer” leder hit. För den vetenskapliga tidskriften, se Rangifer (tidskrift).
- För andra betydelser, se Ren (olika betydelser).
Ren (Rangifer tarandus) är ett arktiskt hjortdjur som förekommer på tundran och i det boreala skogsområdet i norra Eurasien, norra Nordamerika, på Grönland och på flera arktiska öar. Tidigare fanns arten även i den tempererade klimatzonen. Renen utgör den enda arten i släktetRangifer och utmärker sig genom att vara det enda hjortdjuret där båda könen har horn.
Den nordamerikanska vildrenen, caribou, är känd för att göra mycket långa säsongsvandringar i enorma hjordar. Detta har inte iakttagits hos den fennoskandiska vildrenen, men inom renskötseln förekommer långa vandringar eller transporter mellan vinter- och sommarbeten.
Hanrenen kallas för tjur eller sarv och honan för ko, vaja eller simla, medan en kastrerad tjur kallas för härk.[3][4]Sarv, vaja och härk är lånord
•
Renar
Regler för alla transporter
De här reglerna gäller alltid, även när du transporterar egna djur med ditt eget fordon och transporten inte går längre från gården eller din anläggning än 50 kilometer.
- Du får bara transportera dina djur när de är lämpliga att transportera.
- Djur som är sjuka eller skadade får inte transporteras. Om djuren är lindrigt sjuka eller skadade kan du transportera dem om de inte lider under transporten.
- Om det behövs ska du kunna sköta om djuren under transporten.
- Utrymmet där djuren transporteras ska vara utformat så att djuren kan stå upp och ligga ner i naturlig ställning.
- Djuren ska inte kunna rymma eller falla ut ur transporten.
- Det ska vara möjligt att inspektera utrymmet där djuren hålls.
- Spridning av gödsel, strö och foder ska förhindras
- Om det behövs ska du i utrymmet kunna sätta in skiljeväggar som skyddar djuren.
- Utrymmet där djuren transporteras ska ha god ventilation.
- När djuren lastas i eller ur fordonet ska du använda lämplig
•
Om kortformer och vardagliga former i skrift
Det finns många ord som har både en formell skriftspråklig form och en vardaglig talspråklig form. Eftersom språket ständigt utvecklas har en del av de talspråkliga formerna blivit normalformer också i skrift, medan andra fortfarande är mer eller mindre bannlysta åtminstone i sakprosa. Här behandlas några av de ord som har både en formell och en vardaglig form.
Mig, dig och sig
Kan de vardagliga pronomenformerna mej, dej och sej användas i skrift? Här är principen fortfarande att mig, dig och sig är normalformer i sakprosa. I själva verket tycks utvecklingen i detta fall ha gått så att de vardagliga formerna i dag är mindre populära än de var för något årtionde sedan.
Lite och litet
När det gäller formerna lite och litet är principen den att lite är den normala skriftformen när ordet används som adverb och pronomen: sova för lite, äta lite mat, han blev lite arg, vara nöjd med lite, lite av varje, lite grann.