Hur säger man varannan
•
Innehållet som finns tillgängligt på vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar alla mot ett enda mål: att förse dig med rikt innehåll av hög kvalitet. Allt detta är möjligt tack vare de intäkter som genereras av reklam och prenumerationer.
Genom att ge ditt samtycke eller prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden för vår webbplats.
Om du redan har köpt en prenumeration, logga in
•
Vet du, så här säger forskarna om växelvis boende
Forskning visar att många barn mår bäst när de bor med båda föräldrarna
Att bo lika mycket med båda sina föräldrar, växelvist boende, är det sätt att bo på som flest barn mår bäst av. Skälet är att barnen kan dela hela sina liv med båda sina föräldrar. Både vardagen med fotbollsträning, läxor och fredagsmys och högtider som födelsedagar, julaftnar och annat skoj.
För fyrtio år sedan bodde nästan alla barn helt med sina mammor efter en skilsmässa. Papporna träffade de flesta barn bara varannan helg. För barn betydde det här att man i princip ”tappade” sin pappa om föräldrarna skilde sig. För barn blev det sällan bra. Om man har kloka och snälla föräldrar behöver man ju få ha dem i sitt liv så mycket som möjligt. Det är bra att barn idag ofta har en tätare kontakt med båda sina föräldrar även om det inte är 50/50.
Men det händer också att barn mår bättre av att bo med en förälder och träffa sin andra förälder på andra sätt. Det kan
•
Den generella regeln är att det heter vartannat vid ord med t-genus, som hus, och varannan vid ord med n-genus, som boll. Det blir alltså vartannathus och varannanboll. Detta kallas för inre böjning.
Men det här är ett område där språket är i förändring: mångas språkkänsla omfattar inte den inre böjningen. Då använder man i stället formen varannan vid alla slags ord, och säger till exempel varannathus.
Det finns andra ord som beter sig på samma sätt: halvannan/halvtannat, varenda/vartenda, vareviga/varteviga.
En annan grupp är ord som slutar på -dera, t.ex. endera/ettdera, ingendera/ingetdera, någondera/någotdera, vardera/vartdera, vilkendera/vilketdera.
Även för dessa grupper gäller att många använder n-formen även vid ord med t-genus och till exempel säger varenda hus, ingendera huset.
Formen vartannat hus, alltså med inre böjning, stör ingen, medan formen utan inre böjning, varannat hus, kan störa någons språkkänsla. För den som väl