Hur realistisk är tunna
•
Så realistisk är ”Tunna blå linjen” – Malmöpoliser bedömer 3 olika scener
Tunna blå linjen har snabbt blivit en snackis bland Malmöborna. Det första avsnittet sågs av 1,75 miljoner tittare och på Facebook finns en diskussiongrupp om serien med drygt 4700 medlemmar.
Och snackas gör det även bland poliserna i Malmö.
– Det diskuteras ganska mycket om serien och om hur verklighetstroget det är. Jag tycker den fångar vardagen och känns ganska realistisk, säger Peter Strandberg som har arbetat som polis i Malmö i drygt fyra år.
Alexandra Goncalves har arbetat som polis i Malmö i 12 år och har med spänning tittat för att se sin arbetsplats förvandlas till en dramaserie.
– Det är mycket som stämmer överens med verkligheten. Men det finns en del som inte gör det.
Vad är det som inte stämmer?
– Det kan vara detaljer. Till exempel att man tillåter de här ungdomarna gå hårt åt Leahs morfar utan att det egentligen blir någon konsekvens. Man sjasar iväg ungdomarna. Men det borde finnas
•
SVT:s nya storsatsning Tunna blå linjen har haft premiär. Den följer sex ingripandepoliser i Malmö, och har redan hyllats och kritiserats i kulturspalterna. Somliga hävdar att den ger »en okritisk bild av polisen« och har kallat den en »PR-film om Malmös ordningspolis«. Andra kallar den »något av det bästa i sin genre« och den »bästa svenska serien på länge«, och menar att den ger en »rak och rättfram skildring av polisens tröstlösa vardag«. I Filter #77 intervjuade vi nio personer som arbetat med serien: manusförfattare, regissörer, skådespelare, producenter, rollsättare, platsansvariga … Alla fick berätta hur de gått tillväga för att skapa en så trovärdig polisserie som möjligt.
Här är sex intressanta informationsbitar hämtade ur vårt reportage »Nio nyanser av blått«:
1. Serien skulle från början ha utspelat sig i Stockholm. Huvudförfattaren och skaparen Cilla Jackert är »stockholmare sedan jättemånga generationer tillbaka« och hade först tänkt sig att serien skulle utspela
•
Tunna blå linjen, säsong 3 – Amanda Jansson är igen polisen Sara i frustrerande men stark skildring av en stad i kris
Frustration, skriver jag ner i mitt anteckningsblock medan jag ser på den tredje säsongen av Tunna blå linjen. Sedan skriver jag tröstlöst.
För nu är vanmakten så oerhört påtaglig.
Frustrerade poliser kämpar mot droghandeln i staden samtidigt som de känner att de knappt skrapar på ytan.
Inför varje arbetspass nålar deras arbetsledare (yttre befäl) upp röda häftstift på kartan över Malmö. De visar var det skett en sprängning eller skottlossning och där det bor en person polisen borde hålla ögonen på.
Kartan är översållad av röda stift, de är så många att de röda stiften tagit slut. ”Ja, ni får bara tänka er att de sitter här” konstaterar ledaren och tittar på kartan.
Fast droghandel och överdoseringar är bara en liten del av polisernas vardag. Det är också våldtäkter och misshandel, skolsprängningar och rån, social misär, psykiskt illamående och en allmän re