Hur basiskt är
•
pH-skalan
En vattenlösning kan vara sur, basisk eller neutral. Det säger något om hur många såna här joner det finns - vätejoner. Ju fler vätejoner det finns per liter, desto surare är lösningen. Och tvärt om, ju färre vätejoner det finns i en lösning, desto mer basisk är den. Det finns ett mått på hur sur - eller hur basisk - en lösning är.
Det kallas för lösningens pH-värde. pH-skalan - litet p, stort H, är ett sätt att räkna hur många vätejoner som finns i en lösning. Men skalan har några ovanliga egenskaper... En speciell sak med pH-skalan är - att den är omvänd. Ju fler vätejoner som finns i en lösning - desto lägre blir pH-värdet.
En lösning som har pH-värdet två… har alltså fler vätejoner än en lösning med pH-värdet fyra. Det betyder att ju lägre pH-värdet är… ...desto surare är lösningen. En annan speciell sak är att skalans mittpunkt, ligger ungefär vid pH-värdet sju. En lösning med pH sju är varken sur eller basisk - den är neutral. Rent vatten till exempel.
•
Med pH mäts hur surt eller hur basiskt något är. För att kunna mäta pH behöver ämnet vara i en lösning. Det allra vanligast är att mäta pH i ett ämne löst i vatten. Syror är sura och baser är basiska.
- Det som gör något surt är vätejoner, H+. Det är en väteatom som förlorat sin elektron. Ju högre antal vätejoner det är i en vätska desto surare är den. Vätejonen är en del av syran som frigör sig när syran blandas med vatten.
- Det som gör något basiskt är hydroxidjonen, OH–. Det är en molekyl med syre och väte som tagit upp en extra elektron. Hydroxidjonen är en del av basen som frigörs när basen blandas med vatten.
Lösningar som varken är sura eller basiska kallas neutrala. I neutrala lösningar finns inga eller lika många vätejoner och hydroxidjoner
pH-skalan
Bild: OpenStax College / CC 3.0
En pH-skala är en tallinje som sträcker sig från 0 till 14. Extremt sura syror kan ha ett negativt pH-värde.
- Från 0 till 7 är pH-värdet surt.
- Det är neutralt exakt vid p
•
Bas (kemi)
Inom kemin är baser en grupp kemiska föreningar med i allmänhet lutaktig smak, som har förmågan att uppta vätejoner varvid de i en vattenlösning ger ett pH-värde över 7, eller mer allmänt, ge bort elektronpar. En sådan lösning kallas basisk, eller alkalisk. Starka baser är frätande. Baser som är lösliga kallas alkalier om de innehåller och släpper ifrån sig hydroxidjoner (OH–) kvantitativt. Styrkan av en bas kan relateras till dess baskonstant.
Olika teorier för syra-basreaktioner har definierat baser på olika sätt. Den äldsta Arrhenius-teorin definierar baser som hydroxidjongivare,[1] vilket bara går att applicera på alkalier. Enligt Brønsted–Lowry-definitionen är en bas en protonacceptor (vätejonsacceptor), medan Lewis mer allmänna teori definierar baser som elektronparsdonatorer, också kallade nukleofiler. (Lewis definition innebär att också andra ämnen än protoner kan räknas som syror.)[2]
Baser kan ses som den kemiska motsatsen till syror. En reakti