Hur stor är ibiza
•
Ibiza
Ibiza (kastilianskt uttal [iˈβiθa], svenskt uttal vanligen Ibittsa[ɪ²bɪtːsa][1]; katalanska: Eivissa, katalanskt uttal [əjˈvisə]) är en ö i Medelhavet tillhörande Pityuserna (en undergrupp till Balearerna och även inkluderande Formentera), Spanien. Arean är 572 km² och folkmängden uppgick till 137 357 invånare 2012.[2] Största stad är Ibiza, en stad som är av gammalt ursprung. Andra städer är San Antonio (katalanska: Sant Antoni) och San Rafael (katalanska: Sant Rafel). Söder om ön ligger Formentera.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Ibiza har långa historiska anor. Ön har bland annat influerats av den feniciska kulturtraditionen. Under medeltiden ingick ön i Kungadömet Mallorca. Ön dominerades av muslimer under en period, men återtogs av spanjorerna på 1300-talet.
Ekonomi
[redigera | redigera wikitext]Öns främsta inkomster kommer från turismen. Charterturismen från framför allt övriga Europa är betydande. Även jordbruk förekommer
•
Ibiza - mycket mer än party
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-08
Gräset grönare på andra sidan ön
Joan möter med öppna armar, som vanligt.
– Hello Petra, welcome back.
Jag var tvungen att resa hit till Ibiza två gånger för att hitta hans lilla lanthotell.
Men det behövdes inte mer än två dagar vid mitt allra första besök för att förstå att Ibiza är mycket mer än en ö med en engelsk partystad och berusade européer.
Ön är liten till sin storlek och du kör från den norra till södra delen på tjugo minuter. Nord och syd är också här lite utav varandras motpoler, eller egentligen kompletterande hälfter. Öns huvudstad som heter Eivissa (Ibiza stad), flygplatsen och alla stora diskotek ligger längst söderut medan det rakt norrut är skogsmark, grönskande kullar med lantgårdar och små byar. Och det är behändigt, om du också trivs med att inte behöva välja, utan både vill äta kakan och ha den kvar. Tjugo minuter, aldrig längre bort.
När vattnet är uppvärmt och turisttrafiken
•
Kontrasternas Ibiza – på jetsetön har lokalbefolkningen en hatkärlek till turismen
María Rosello Tur sitter vid sitt köksbord och skalar kronärtskockor. Det ska bli gryta i dag. Hon rör om i den blå plastbaljan som står på det bastanta träbordet i köket. Bordet täcks av en vit vaxduk med fjärilar i olika färger. De skalade kronärtskockorna samsas med citron, lök och vitlök.
– Citron har jag satt med för att kronärtskockan inte ska bli mörk, säger hon.
Alla ingredienser kommer från Marías egen trädgård. Luften är kvav i köket och det luktar hönsskit blandat med rengöringsmedel.
– Jag älskar att vara på landsbygden. Jag är född här och hit vill jag alltid återvända. Jag kan känna doften av mina grödor och jag älskar den friska luften. För mig känns en lägenhet inne i stan som en bur känns för en fågel. Jag känner mig instängd och luften tar slut. En annan fördel med landsbygden är ju att den håller oss vid liv. Den gör så vi överlever för den ger åt oss mat.