Hur påverkar fibrernas

Våra digitala partner

Marknadsföring

Google Ads

Vi använder Googles teknologi gtag.js. Den data som samlas in är information om besökta sidor, hänvisande URL, information som är kopplad till din IP-adress, din enhet och webbläsarinformation. Om du har ett konto hos oss och hos Google kopplas denna insamlade information ihop med ditt Google konto.

Google Ads använder denna data för att mäta och anpassa annonser på sitt annonseringsnätverk. Läs mer om hur Google behandlar personliga uppgifter.

Bing Ads

Vi använder Microsoft Bings teknologi Universal Event Tracking (UET), bat.js. Den data som samlas in är information om besökta sidor, hänvisande URL, information som är kopplad till din IP-adress, din enhet och webbläsarinformation.

Bing Ads använder denna data för att mäta och anpassa annonser på sitt annonseringsnätverk. Du kan läsa mer om teknologin UET och hur den används av Microsoft och av oss på Microsofts Ads hjälpsidor.

Facebook/In

•

Veden och fibern

Ved är uppbyggt av cellulosafibrer och lignin. Barrvedsfibrer är 3-5 mm långa och lövvedsfibrer knappt hälften så långa. Fibrernas tjocklek är 0,02-0,04 mm. Ligninet fungerar som ett kitt, som binder ihop fibrerna. Kombinationen av fibrer och lignin är det som ger trädets stam och grenar styvhet och hållfasthet.

Cellulosafibern är ihålig och fiberväggen består av flera lager som är uppbyggda av fibriller, figur 1. Dessa är tunna trådar, som är anordnade i vinkel mot fiberns längdaxel. Vinkeln har betydelse för fiberns styrka och den kan variera med vedslag och beroende på var i stammen fibern sitter. Ligninet som bäddar in fibrerna bildar mittlamellen.

Cellulosamolekyler består av kedjor av sammanfogade ringformiga molekyler, huvudsakligen glukosenheter (glukos är en sockerart). Antalet kan variera från några hundra till över 10 000.

Ligninmolekyler är ännu mer komplicerade. De är nätverk av ringformiga molekyler av olika slag.

Ved innehåller också harts- och

•

Nanocellulosa kallas de små och extremt starka fibrer som bygger upp växter och träd. De kan därmed användas som ett biobaserat förstärkningsmaterial. Men hittills har det varit svårt att foga ihop de små fibrerna till längre trådar, som kan konkurrera med exempelvis kolfiber eller Kevlar, som är en syntetisk armeringsfiber.

Nu har forskare vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm löst problemet. Tillsammans med kollegor i USA och Tyskland har de utvecklat en metod för att tillverka långa och mycket starka trådar av nanocellulosa.

– De är åtta gånger styvare och starkare än den spindeltråd som allmänt anses vara det starkaste biobaserade materialet, säger Daniel Söderberg, forskare vid KTH och en av författarna till en artikel som beskriver den nya tillverkningsmetoden i ACS Nano.

Metoden bygger på att de små fibrerna får flöda i vatten genom en millimeterbred kanal. Samtidigt pressas vatten in från sidorna, vilket får fibrerna att orientera sig i en och samma riktning.